Det jag inte ville var sant.
Det gjorde mig till åtlöje.
Det puttade ner mig i en djup grop.
En grop som var nästintill omöjlig att komma upp ifrån.
Där satt jag och väntade på att du skulle komma.
Skulle komma och rädda mig.
Jag satt.
Jag väntade.
Du kom, tittade ner, fnös.
Du gick därifrån.
För dig kunde jag likaväl bara dö.
Dö.
För dig var jag redan död.
Det var så tydligt.
Om jag inte redan varit puttad.
Hade jag fallit.
Fallit ner i gropen.
Gropen som så tydligt ar grävd för mig.
Min fallgrop.
Ingen annan så dum.
Ingen annan så dum nog att falla.
Du såg till att det hände.
Även om jag redan var död så ville du se mig.
Se mig falla.