Jag orkar inte ha det såhär och inte veta var jag har dig eller någon annan. Jag saknar sällskap och vill veta att jag har sällskap som finns där närhelst jag behöver. Jag behöver närhet. Jag behöver kärlek... Jag mår inte bra av att vara ovetandes, jag vill ha stenkoll fast jag aldrig har det.. Varför kan det aldrig vara enkelt och smidigt? Kan jag inte bara få ha allt på mitt vis? En människa är inte gjord för att vara uppe och nojja mitt i natten.. Diska, skrubba.. Bara för att försöka låta bli att tänka för mycket. Jag känner att jag inte är trött och det är i stort sett bara för att jag inte vågar lägga mig för då kommer tankarna ikapp mig och jag kan inte sova på grund utav det. Jag vill ha det omöjliga.. Jag faller för fel killar hela tiden. Fast jag vet från första början jag börjar träffa de att jag inte får få känslor så kommer det ändå. Det är inte okej att vara underbar mot mig och passa mig perfekt när man kort därefter lämnar mitt liv i stort sett helt och hållet.. Jag mår inte bra av det... Jag gör ett försök till kontakt men lyckas inget vidare bra.. Jag orkar inte ha det såhär.. Ge mig en kärlek som jag mår bra av. Någon som stöttar mig och som finns där. Om så bara för en liten stund...
